medgångar - motgångar?
Kanske är det just så som det är i mitt fall, 2 släktingar har gått bort inom en kort tid, först såg jag inget ljust allt, nu när jag tänkt och tänkt och tänkt, så uppskattar jag faktiskt allt jag har mycket mer. Jag uppskattar min älskade mamma otroligt mycket, och är gladast i världen över att hon finns vid min sida. Jag älskar hela min familj, och kan inte tänka mig att någon av dem en dag ska gå bort, och varför ska jag egentligen oroa mig för det nu? Nu försöker jag vara glad för det jag har idag.
Låter säkert dumt att jag sitter här och snackar om "positivt", inte alltid så lätt att vara det tänker många... Nej, absolut inte, och det påstår jag inte heller! Men vad tjänar man på att inte ens försöka vara positiv? Jag har haft många motgångar, säkerligen betydligt fler än vad många vet om, men det har gjort mig till den jag är i dagens läge. Jag kämpar på, och försöker vara stark! Och när jag är påväg att tappa kraften, så tänker jag på mina syskon... jag vill finnas där för dem, jag vill att de en dag ska se upp till mig och lära att även de är starka.
Kanske är det så att mina "motgångar" inte är det för andra? Alla har vi olika grader för vad vi klarar av och hur vi påverkas, som en "psykisk smärtgräns". Vissa har låga, andra höga, that's it! Men vi är fortfarande lika starka. Jag vet personer som har gått igenom betydligt värre saker än vad jag har, men spelar det verkligen någon roll VAD vi har gått igenom, är inte det viktigaste att vi faktiskt klarat av att kämpa oss igenom det?
ångest..
Alla har vi någon gång haft ångest för något vi gjort, eller något vi inte gjort. Men varför egentligen?
Varför inte försöka se situationen så som den ser ut just nu, just idag? Inte om en vecka.
Det är något jag lärt mig, mer eller mindre iallafall, efter Carina. Hon har lärt mig så mycket, att ta dagen som den kommer, var glad för det du har IDAG, inte det du inte har om ett år. Inte ta någonting förgivet, Carina var endast 49 år gammal när hon gick bort, och hennes barn var bara ett par år äldre än mig. Det gör ont inom mig när jag tänker på det, det vore som att jag skulle förlora min mamma om några år, det finns inte ens med på kartan. Jag har börjat uppskatta min familj mycket mer, ta tillvara på den tiden man faktiskt har tillsammans. För oavsett om man vill eller inte, så kommer ens familj alltid vara ens familj.
Självklart har jag ångest för vissa saker, men det gör inte saker bättre för det!
Nej, nu ska jag vara glad för det jag faktiskt har!!
Tack och hej för mig!
du är allt..
men ja, idag när vädret är pissigt så blir det en riktigt innedag, sitta framför tv:n och bara mysa, mmmh! :)
och så var även lilla Annica förbi här förut innan hon skulle hämta Tindra på dagis, alltid lika trevligt att träffa henne :)
Igår så var jag även hos min älskade mamma och firade min lillasyster som fyllde 14, grattis grattis! Blev först lite smörgås med gott pålägg, sedan avslutades det med glass och maränger!! :) mums! :D blev även 2 runder i skogen med hunden/hundarna, riktigt skönt då det var ca 25 grader ute i solen :)
men nu ska jag försöka leta reda efter något i frysen att äta *hoho, eko!* javisst, så låter det i vår frys! :) haha. dags att handla kanske? :)
