uppgiven...

Sometimes I feel I'm gonna break down and cry, so lonely...

Save me, make it go away..

Jobbig dag idag. Kämpar varje dag på konstant mot ångesten. Är det normal att tappa tron på allt gott om man har testat allt, utan någonting har hjälp?
Har provat kurator, psykolog, läkarhjälp, tabletter - utan resultat!
När får man "ge upp" utan att omgivningen ska döma?
Jag är inte mer än människa, jag orkar inte hur mycket som helst.

Kan inte låta bli att undra,
får man skylla sig själv att man mår som man gör, när man inte släpper någon så pass nära att de får hjälpa en? När man håller allt för sig själv, och inte berättar allt för någon? När man inte ber om hjälp, på riktigt?









Tack till alla er som finns där, även fast jag ibland kanske stöter bort er, förlåt!


















Dagarna och kvällarna då lever jag
trivs med mitt jobb, har kompisar att snacka med, det flyter


Det blir alltid värre framåt natten
långt från alla ljusen, alla skratten



RSS 2.0