medgångar - motgångar?

Jag har den senaste tiden funderat väldigt mycket, både på medgångar och motgångar. Alla har vi någon gång varit rädda för motgångar, men... skulle vi verkligen utvecklas som personer och uppskatta våra medgångar, eller ens veta om våra medgångar, om vi inte hade några motgångar? Jag tror stark på att alla motgångar har någon mening, vi ska lära av det, försöka att se det från den ljusa sidan. Alla har vi mått dåligt, vissa sämre än andra, men varför inte försöka lära utav det som har hänt, försök att se det "positiva" i det hela.
Kanske är det just så som det är i mitt fall, 2 släktingar har gått bort inom en kort tid, först såg jag inget ljust allt, nu när jag tänkt och tänkt och tänkt, så uppskattar jag faktiskt allt jag har mycket mer. Jag uppskattar min älskade mamma otroligt mycket, och är gladast i världen över att hon finns vid min sida. Jag älskar hela min familj, och kan inte tänka mig att någon av dem en dag ska gå bort, och varför ska jag egentligen oroa mig för det nu? Nu försöker jag vara glad för det jag har idag.
Låter säkert dumt att jag sitter här och snackar om "positivt", inte alltid så lätt att vara det tänker många... Nej, absolut inte, och det påstår jag inte heller! Men vad tjänar man på att inte ens försöka vara positiv? Jag har haft många motgångar, säkerligen betydligt fler än vad många vet om, men det har gjort mig till den jag är i dagens läge. Jag kämpar på, och försöker vara stark! Och när jag är påväg att tappa kraften, så tänker jag på mina syskon... jag vill finnas där för dem, jag vill att de en dag ska se upp till mig och lära att även de är starka.
Kanske är det så att mina "motgångar" inte är det för andra? Alla har vi olika grader för vad vi klarar av och hur vi påverkas, som en "psykisk smärtgräns". Vissa har låga, andra höga, that's it! Men vi är fortfarande lika starka. Jag vet personer som har gått igenom betydligt värre saker än vad jag har, men spelar det verkligen någon roll VAD vi har gått igenom, är inte det viktigaste att vi faktiskt klarat av att kämpa oss igenom det?
Alla är vi starka på varsitt sätt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0