.... kom hem, för jag längtar efter dig!
Jaha, dags att uppdatera lite då?
Lite smått svårt att komma på vad man ska skriva om bara :/
Nej men dagen har faktiskt trots allt varit okej, började med jobb 7.45 *gääääsp* till 14.15 :) sköööönt med kort dag :) blev sedan en tur till Granngården med underbara vännen Annica, ängel hon är som ställde upp och skjutade mig! Som tack bjöd jag henne och sötnosen Tindra på mat, kötbullar med fetaost i, potatis och gräddsås, mums!
Sedan blev det en del skitsnack och så gick jag en promenad med Neo, får passa på innan det blir alldeles för kallt ute!
Känns på morgonen nu att det börjar bli höst, riktigt kallt och "torrt" i luften, uscha. Men sägs att man sover bättre om man är ute och går när vädret är sådant, kanske dags att börja göra det? Tar ju ett varv ca 30 minuter innan jag ska lägga mig, men det är ju bara ett kort varv så mitt älskade hjärta får göra ifrån sig innan det är sängdags.
Hur har kvällen sett ut annars då? Ja... som alla andra kvällar tippar jag på, lite ensamt, lite ångest, tankar till överflöd.
Försöker att distrahera det genom att se på diverse serier, gosa med mitt hjärta.. Men på något sätt så släpper aldrig tankarna och känslorna helt. Tack och lov för medicin alltså..
Har kommit i en såndär period då allt bara känns onödigt och meningslöst. Vad spelar någonting för roll egentligen?
Allt känns jobbigt, minsta lilla grej är ansträngande. Att resa sig från soffan för att gå på toaletten, hoppa in i duschen, göra iordning mat... "orken" finns inte där som den ska! Jag försöker klättra upp ur denna grop, men har för tillfället varken ork eller kraft att ta tag i allt igen. Jag pendlar som en jojo, upp och ner, ner och upp.
Ringde till läkaren för en vecka sedan ungefär, ringde pga att jag ständigt känner mig trött, trots att jag ibland sovit 8 timmar utan att vakna, tröttheten finns där även då. Hon ställde som vanligt frågor, "är det något som hänt i ditt liv?". Hm, är det något som inte har hänt i mitt liv? Jag berätta lite smått om olyckan i mars, förklarade att det känns som att det mesta med tröttheten kommit mer eller mindre efter det. Hon förklarade att mina blodprov (från i januari!!) har såg bra ut, så behövde inte komma in och ta nya prover. Hon skickade istället en remiss till en KBT-behandling över nätet, självklart är jag villig att ge det en chans, men är dock lite skeptisk..
Pratade lite med min underbara svärmor häromdagen som är lite orolig för mig och min medicinering, tar dagligen 3-4 tabletter, 3 olika sorter. Citalopram (antidepressiva), Atarax (ångestdämpande/lugnande) och Propavan (sömntablett). Hon tyckte att jag skulle prata med min läkare om att kanske höja dosen Citalopram, och inte ta Ataraxen förutom vid de tillfällen då det verkligen behövs, d.v.s vid riktigt stark ångest. Så vi får väl se, kanske blir att ta tag i det och ringa till läkaren och diskutera det med henne..
Oj, detta blev ett långt inlägg, tar igen för den tidgen då jag ej skrivit någonting (A)
men nu blir väl Annica glad som får någonting att läsa ;)
Ska ta ett sista varv med Neohjärtat nu, sedan blir det sängen och en film, Seven Pounds. Hoppas den är lika bra som den verkade!! :)
Neo, mitt underbara hjärta!
Take care! ♥
jag älskar dig min underbara!! ♥
Lite smått svårt att komma på vad man ska skriva om bara :/
Nej men dagen har faktiskt trots allt varit okej, började med jobb 7.45 *gääääsp* till 14.15 :) sköööönt med kort dag :) blev sedan en tur till Granngården med underbara vännen Annica, ängel hon är som ställde upp och skjutade mig! Som tack bjöd jag henne och sötnosen Tindra på mat, kötbullar med fetaost i, potatis och gräddsås, mums!
Sedan blev det en del skitsnack och så gick jag en promenad med Neo, får passa på innan det blir alldeles för kallt ute!
Känns på morgonen nu att det börjar bli höst, riktigt kallt och "torrt" i luften, uscha. Men sägs att man sover bättre om man är ute och går när vädret är sådant, kanske dags att börja göra det? Tar ju ett varv ca 30 minuter innan jag ska lägga mig, men det är ju bara ett kort varv så mitt älskade hjärta får göra ifrån sig innan det är sängdags.
Hur har kvällen sett ut annars då? Ja... som alla andra kvällar tippar jag på, lite ensamt, lite ångest, tankar till överflöd.
Försöker att distrahera det genom att se på diverse serier, gosa med mitt hjärta.. Men på något sätt så släpper aldrig tankarna och känslorna helt. Tack och lov för medicin alltså..
Har kommit i en såndär period då allt bara känns onödigt och meningslöst. Vad spelar någonting för roll egentligen?
Allt känns jobbigt, minsta lilla grej är ansträngande. Att resa sig från soffan för att gå på toaletten, hoppa in i duschen, göra iordning mat... "orken" finns inte där som den ska! Jag försöker klättra upp ur denna grop, men har för tillfället varken ork eller kraft att ta tag i allt igen. Jag pendlar som en jojo, upp och ner, ner och upp.
Ringde till läkaren för en vecka sedan ungefär, ringde pga att jag ständigt känner mig trött, trots att jag ibland sovit 8 timmar utan att vakna, tröttheten finns där även då. Hon ställde som vanligt frågor, "är det något som hänt i ditt liv?". Hm, är det något som inte har hänt i mitt liv? Jag berätta lite smått om olyckan i mars, förklarade att det känns som att det mesta med tröttheten kommit mer eller mindre efter det. Hon förklarade att mina blodprov (från i januari!!) har såg bra ut, så behövde inte komma in och ta nya prover. Hon skickade istället en remiss till en KBT-behandling över nätet, självklart är jag villig att ge det en chans, men är dock lite skeptisk..
Pratade lite med min underbara svärmor häromdagen som är lite orolig för mig och min medicinering, tar dagligen 3-4 tabletter, 3 olika sorter. Citalopram (antidepressiva), Atarax (ångestdämpande/lugnande) och Propavan (sömntablett). Hon tyckte att jag skulle prata med min läkare om att kanske höja dosen Citalopram, och inte ta Ataraxen förutom vid de tillfällen då det verkligen behövs, d.v.s vid riktigt stark ångest. Så vi får väl se, kanske blir att ta tag i det och ringa till läkaren och diskutera det med henne..
Oj, detta blev ett långt inlägg, tar igen för den tidgen då jag ej skrivit någonting (A)
men nu blir väl Annica glad som får någonting att läsa ;)
Ska ta ett sista varv med Neohjärtat nu, sedan blir det sängen och en film, Seven Pounds. Hoppas den är lika bra som den verkade!! :)
Neo, mitt underbara hjärta!
Take care! ♥
jag älskar dig min underbara!! ♥
Kommentarer
Trackback
