hannaaxelsson

Vad är egentligen att älska någon? Hur kommer det sig att vissa tar så lätt på de orden, medan andra (som mig själv), har betydligt mycket svårare att säga de orden? Hur kommer det sig att det är mycket enklare att säga "I love you", trots att det betyder exakt samma sak?

Varför är många rädda för att älska någon? Är det rädslan att bli sviken och sårad som skrämmer? Risken att bli sårad, är väl lika stor även om man inte "älskar" personen? Och är det egentligen genom att bli sviken och sårad, som man växer och lär sig mer om sig själv? Jag tror på det, jag vill tro på det. Jag har blivit sårad, många gånger. Och självklart är jag rädd att bli sårad igen, men jag har lärt mig att om jag inte ger människor en chans trots min rädsla så kan jag gå miste om världens underbaraste människa. Jag kan missa så mycket, och hur ska jag då kunna växa och lära mig mer om mig själv? Jag tror att man lär sig mer om sig själv, genom att bli sårad och även genom att träffa nya människor.

Jag vill tro gott om allt och alla, och det gör jag. Jag säger ofta "jag hatar henne/honom", om personer som jag faktiskt inte tycker om. Jag har lärt mig att det är ett försvar för mig själv, egentligen så är jag rädd, svartsjuk på den personen. Jag tycker inte om att komma på mig själv med att tänka/känna så, jag skäms. Men är det så att det är "naturligt" att faktiskt känna så om någon som man är avundsjuk på? Vem har inte sagt att den där sjukt snygga tjejen på stan har fula kläder, klär sig som en fjortis eller liknande, för att hon egentligen är just jättesnygg? Egentligen är det bara fördomar, för visst är det så, att vi alla har fördomar. Men vad gör vi egentligen med våra fördomar? Låtar vi oss dömma och aldrig ens pratar med personen, eller ger vi faktiskt personen en chans att bevisa motsatsen? För hur ofta stämmer våra fördomar egentligen? Kan nog knappt komma på någon som mina fördomar stämt på. Alla har vi fördomar, ALLA, frågan är bara vad vi gör med dom sen. Jag anser att ALLA är värd minst en chans, kanske är det just DEN personen som är den absolut underbaraste och så går man miste om det enbart för att man är dum och inte vill ge personen en chans!!


Kanske är det jag som tänker för mycket, eller är det så att dom flesta känner såhär, men inte riktigt funderat eller tänkt "djupt" på det?



Men nej, nu har jag nog skrivit tillräckligt för ikväll.
Hoppas ni alla njuter lite av läsningen, och kanske får en egen liten tankeställare angående allt.
Godnatt gott folk!













Take care! ♥

Jadu..... bra fråga. Jag har inte en aning, hur? Hur ska man veta? hur ska man veta vad som är bäst, och vad som blir bäst i framtiden? Det är många frågor, valen man gör nu är helt avgörande för hur det blir i framtiden :( Varför ska det vara så tungt och jobbigt? Varför ska tilliten alltid svika? Varför kan det ena sekunden kännas bra, och nästa kännas åt helvete? Skulle vilja känna glad och lycklig, om så bara för en dag. Ensamheten trycker på, även om jag vet att jag har folk omkring mig som stöttar i alla lägen. Varför kan inte det vara tillräckligt för?
Många frågor, men inga svar....


How will I know who you are?
How will I know if he really loves me?




Ja, som sagt, frågor, frågor, frågor...

Imorgon blir det kryssning, är inte ett dugg taggad just nu, men blir väl förhoppningsvis blir det ändring på det under morgondagen! Kände mig jättetaggad sist, så varför inte denna gången? Nu känns det nästan bara jobbigt att åka iväg :( men som sagt, hoppas det blir ändrig på känslan under morgondagen.


Nej, nu ska jag försöka sova lite!

















Take care! ♥

.....ja, det är inte riktigt alltid det enklaste att somna.
Ångest och tankar som far igenom mitt huvud.. kan det bara inte få vara en endaste kväll/utan utan tankar och frågor som far omkring i huvudet :( att bara kunna leva här och nu, utan att fundera så mycket på allt och ingenting. Blir så trött på mig själv. Är helt utmattad, både psykiskt och fysiskt. Man kämpar och kämpar, men för vad? :( Spelar ingen roll, ingenting verkar ju gå åt rätt håll ändå :(
Men vad ska man säga? Vem ska man vända sig mot? :(

Men men, en vacker dag löser sig väl allting, frågan är bara när och hur länge man faktiskt orkar kämpa sig igenom allting?!









Take care! ♥





























Jag älskar Dig! <3

Jaha, då ska man snart dra sig ner mot stan och möta upp Johanna, för att sedan gå vidare till tingsrätten, blir rättegång mot Kimberlys ex där. Olaga hot eller liknande om jag inte minns helt fel. Jag ska bara sitta med som stöd för Kimberly, då hon inte fått någon advokat eller någon som kan vara med henne, sedan ska även Johanna vittna om händelsen. Känns lustigt att vara där, ja, nästan lite obehagligt. Väcker en massa gamla minnen som jag inte vill ha. Men men, vad gör man inte för att ställa upp på en vän i nöd?!

Nej, nu måste jag röra på mig. Men kanske uppdaterar mere sen, den som lever får se!














 
Take care! ♥