Systugan i Norrköping
http://www.systuganinorrkoping.tk/
When you're halvway up, you're always halfway down...
Dagen har varit upp och ner idag, har väl inte sovit mycket mer än fyra timmar inatt :/ vilket har reulterat i att jag varit vääääldigt trött hela dagen idag. Mycket lätt att koncentrera sig på 3 timmar teori i streck förut på jobbet.. eller inte!
Har drömt en väldans massa under natten, vilket gjorde att jag efter kvart i fyra inte kunde sova speciellt mycket, somnade till men vaknade lika snabbt idag. Kanske ska tillägga att jag då somnade strax efter tolv då oxå, och så skulle jag upp vid halv sju, kvart i sju. JIPPIE!! Godmorgon Hanna!
Men imorgon blir det en lugn dag, skulle träffat Elin egentligen, men hon gick av någon anledning och blev sjuk, så imorgon ska jag bara slappa hela dagen och vila upp mig.
men men, nu är det kväll, snart natt, och jag ska ta sista varvet med mitt lilla hjärtat innan det blir lite tabletter och sängen för min del *längtar!!*
Godnatt allihop!!
miss u :(
may be surrounded by a million people I still feel all alone
just wanna go home
oh I miss you, you know
Städa och fixa mat, yeey!
Har varit hos mamma och grattat henne lite idag, grattis grattis! :) även lilla mormor var där, trevligt att träffa henne med :)
ska väl återgå till matlagningen, och sen blir lite plocka och dona, sen minsann ska jag bara slänga mig i soffan med godispåsen och se på tv:n :) låter inte fel om jag får säga det!! :)
take care!
idag...
Då sitter man här då, funderar på att snart ta och äta lite mat :) undra vad man ska hitta på för mat idag då.. hmhm!
Får nog bli lite potatisgratäng som jag har kylen, lät inte helt fel :)
Stackars lilla Neo som får stå ut med mitt humör idag, det är inte på topp om man säger så. Ojoj, stackar'n!
Nehe, om man ska ta och göra lite nytta, tänkte städa/plocka lite här hemma oxå :)
Take care!
Du som gjorde det.
Det Du har gjort tar lång tid att bearbeta, bilden kommer aldrig försvinna från min näthinna. Den skräcken jag känner idag kan Du inte ta bort, inte på något sätt. Vägen till att bli "återställd" är lång, men på den stigen är jag nu.
Du körde på dom, mina vänner, jag fick se dom flyta i lyften. Du har skadat två tjejer i sina bästa år fysiskt, och sammanlagt fem personer psykiskt. Du smet, Du verkade inte ens bry dig om att dom Du har kört på faktiskt kunnat dö, och då hade jag aldrig förlåtit dig!
Du var 1 meter från att träffa tre personer till och en hund. Du ska skämmas, Du ska ångra dig, nåt så ini Norden!
Jag vet att jag kommer att klara detta, tillsammans med mina extremt underbara vänner och min otroliga familj så kommer jag att klara av det här. Jag kommer klara av att vistas ute utan att vara rädd, jag kommer våga gå över övergångsstället utan att bilar stannat helt och jag är vettskrämd. Jag ska få bort smällen och bilden från mitt huvud. Det kommer att ta tid, men jag ska klara det!
Sen... sen när jag har klarat det, först då ska jag börja arbeta med att förlåta Dig. Inte för Din skulle, jag bryr mig inte om Dig, utan för min skull! Jag vill inte lägga energi på Dig, inte ens på att hata Dig.
medgångar - motgångar?
Kanske är det just så som det är i mitt fall, 2 släktingar har gått bort inom en kort tid, först såg jag inget ljust allt, nu när jag tänkt och tänkt och tänkt, så uppskattar jag faktiskt allt jag har mycket mer. Jag uppskattar min älskade mamma otroligt mycket, och är gladast i världen över att hon finns vid min sida. Jag älskar hela min familj, och kan inte tänka mig att någon av dem en dag ska gå bort, och varför ska jag egentligen oroa mig för det nu? Nu försöker jag vara glad för det jag har idag.
Låter säkert dumt att jag sitter här och snackar om "positivt", inte alltid så lätt att vara det tänker många... Nej, absolut inte, och det påstår jag inte heller! Men vad tjänar man på att inte ens försöka vara positiv? Jag har haft många motgångar, säkerligen betydligt fler än vad många vet om, men det har gjort mig till den jag är i dagens läge. Jag kämpar på, och försöker vara stark! Och när jag är påväg att tappa kraften, så tänker jag på mina syskon... jag vill finnas där för dem, jag vill att de en dag ska se upp till mig och lära att även de är starka.
Kanske är det så att mina "motgångar" inte är det för andra? Alla har vi olika grader för vad vi klarar av och hur vi påverkas, som en "psykisk smärtgräns". Vissa har låga, andra höga, that's it! Men vi är fortfarande lika starka. Jag vet personer som har gått igenom betydligt värre saker än vad jag har, men spelar det verkligen någon roll VAD vi har gått igenom, är inte det viktigaste att vi faktiskt klarat av att kämpa oss igenom det?
ångest..
Alla har vi någon gång haft ångest för något vi gjort, eller något vi inte gjort. Men varför egentligen?
Varför inte försöka se situationen så som den ser ut just nu, just idag? Inte om en vecka.
Det är något jag lärt mig, mer eller mindre iallafall, efter Carina. Hon har lärt mig så mycket, att ta dagen som den kommer, var glad för det du har IDAG, inte det du inte har om ett år. Inte ta någonting förgivet, Carina var endast 49 år gammal när hon gick bort, och hennes barn var bara ett par år äldre än mig. Det gör ont inom mig när jag tänker på det, det vore som att jag skulle förlora min mamma om några år, det finns inte ens med på kartan. Jag har börjat uppskatta min familj mycket mer, ta tillvara på den tiden man faktiskt har tillsammans. För oavsett om man vill eller inte, så kommer ens familj alltid vara ens familj.
Självklart har jag ångest för vissa saker, men det gör inte saker bättre för det!
Nej, nu ska jag vara glad för det jag faktiskt har!!
Tack och hej för mig!
du är allt..
men ja, idag när vädret är pissigt så blir det en riktigt innedag, sitta framför tv:n och bara mysa, mmmh! :)
och så var även lilla Annica förbi här förut innan hon skulle hämta Tindra på dagis, alltid lika trevligt att träffa henne :)
Igår så var jag även hos min älskade mamma och firade min lillasyster som fyllde 14, grattis grattis! Blev först lite smörgås med gott pålägg, sedan avslutades det med glass och maränger!! :) mums! :D blev även 2 runder i skogen med hunden/hundarna, riktigt skönt då det var ca 25 grader ute i solen :)
men nu ska jag försöka leta reda efter något i frysen att äta *hoho, eko!* javisst, så låter det i vår frys! :) haha. dags att handla kanske? :)
tankar...
Det är så att för ca 5½ vecka sen så gick en släkting till mig bort i cancer, endast 49 år gammal!
För 1½ vecka sen var vi nere i Göteborg på hennes begravning, det gjorde så ont. Att sitta där, se kistan, se alla blommar och tårfyllda ögon, att lägga en ros på kistan och säga hejdå, det var nog bland det mest jobbiga jag har gjort i hela mitt liv, men samtidigt är jag väldigt glad att jag följde med ner och sa hejdå. Nu är hon borta, hennes aska ska spridas i havet, så någon gång när vi är ute och åker båt, då finns hon där, då är det henne vi känner i vågorna. Det låter säkert galet, men det hjälper mig att tänka så. Jag tror på livet, på ett fortsatt liv även efter döden. Varför skulle denna underbara människa endast få 49 år på jorden? Jag tror starkt på att hon finns kvar här och fyller våra liv med hopp, glädje, tröst och styrka! Jag måste tänka så för att orka med alla tankarna. Nu är hon en ängel, en av de vackraste. Nu är hon fri, fri från all smärta, all sorg. Och jag lovar, en vacker dag ska vi åter mötas igen!!
till denna värld 19/11-59
for till himlen 27/3-09
föralltid är du saknad.