Dag 1
Var uppe på akuten inatt, ont i magen och bröstet. Har förmodligen magkatarr eller liknande.. inte riktigt det jag behöver just nu! :/ Så blir hemma från jobbet måndag, tisdag minst, sen får vi se... Vill bara att allt ska bli bra, orkar inte med mer skit just nu :(
Tack Johan, för att du alltid finns här, jag älskar dig för det! ♥
Ta hand om varann nu! ♥
jag har bestämt mig...
Jag måste göra det, för min skull, för andra som är i samma situation. Hur det är att faktiskt leva med daglig ångest och en depression
, hur det påverkar mig, varje dag, utan att någon faktiskt kan se det. Det är mina känslor, mina tankar. Jag hoppas att det kommer kännas bättre för mig, men även att andra kan få en större förståelse för just depressioner och ångest, psykisk ohälsa d.v.s.
Ta hand om er!! ♥
Vem kan älska mig?
Vem kan älska mig och se
se mig som jag är
Kan älska nu och här
Vem kan älska mig??
mmm...
♥
just smile...
att varje kväll ska sluta likadant. Det är sömnlösa natter, de avlöser varann. Känslan av att faktiskt vara utvilad är ingen jag minns. Likaså känslan av att på riktigt vara lycklig och glad. Jag vill må, skulle göra allt jag kan. Men jag är skeptisk, och rädd. Ja, jag är rädd. Rädd för vad som ska hända, vad som händer om det inte hjälper. Jag är nära att ge upp, jag börjar bli likgiltig. Jag vill, men jag orkar inte bry mig längre. Man kanske blir så efter nästan 7 år. Det är nästan 1/3 av mitt som jag ägnat åt att må dåligt, SJUKT.
Det som egentligen får mig att kämpa vidare, är att jag inte vill att mitt mående och hur jag är, ska gå ut över alla andra. Jag vill inte vara som jag är mot min älskade, elak och allmänt dryg. Det är inte okej. Vill inte heller att mina syskon ska se det som en utväg att ge upp när man mår dåligt. Även om jag många gånger velat ge upp.
Jag vill inte dö, ibland vill jag bara inte leva. Så är det. Inte det här livet. Jag är tacksam för allt jag har, jag har säkerligen mycket som många kan drömma om, ändå mår jag såhär. Det handlar inte om min omgivning, samtidigt som jag egentligen inte vet vad det handlar om. Det handlar om mig, det må låta ego, men det är det det handlar om. Mig, bara mig. Jag har helt underbara vänner, en fantastisk familj, en fin sambo/pojkvän som jag älskar innerligt. En hund som jag inte vill leva utan. Varför är jag inte nöjd? Varför mår jag inte bra? Varför kan ingen svara på det. Jag ska få hjälp, igen. Men som tidigare nämnt är jag rädd och skeptisk. Kommer han förstå mig? Kommer jag våga öppna upp mig och berätta allt? Varför skulle det här hjälpa, när ingenting annat har hjälpt? Många frågor. Kan någon svara?
Min kraft börjar ta slut. Har ingen ork. Jag vill gråta. Tårarna är slut. Ge mig ork. Ge mig lust. Jag vill. Men samtidigt inte. Godnatt.
jag älskar dig Johan, du får mig att vilja! ♥
uppgiven...
Save me, make it go away..
Jobbig dag idag. Kämpar varje dag på konstant mot ångesten. Är det normal att tappa tron på allt gott om man har testat allt, utan någonting har hjälp?
Har provat kurator, psykolog, läkarhjälp, tabletter - utan resultat!
När får man "ge upp" utan att omgivningen ska döma?
Jag är inte mer än människa, jag orkar inte hur mycket som helst.
Kan inte låta bli att undra,
får man skylla sig själv att man mår som man gör, när man inte släpper någon så pass nära att de får hjälpa en? När man håller allt för sig själv, och inte berättar allt för någon? När man inte ber om hjälp, på riktigt?
Tack till alla er som finns där, även fast jag ibland kanske stöter bort er, förlåt! ♥
Dagarna och kvällarna då lever jag
trivs med mitt jobb, har kompisar att snacka med, det flyter
Det blir alltid värre framåt natten
långt från alla ljusen, alla skratten
Eric Saade
Saker och ting blir inte alltid som man vill, eller hoppas. Men vad finns att göra åt det?!
Det blir samma sak gång efter gång, men varför blir man alltid lika besviken och ledsen? Slutar alltid på samma sätt.
Har nyss sett röstningen av Eurovisionen, Sverige kom på en tredje plats, riktigt bra gjort!
Tyckte först inte att låten var något speciellt, men ju mer man lyssnat på den desto bättre har den faktiskt blivit.
Haft en underbar dag i Linköping tillsammans med Elin, blev lite shopping och en väldans massa prat och skratt! ♥
Nej, nu ska jag försöka sova strax. Godnatt!
Take care! ♥
Uppgiven
Om man är skeptiskt till något, kan man ändå ge det en chans och faktiskt få hjälp av det? Jag vill, men är jag beredd att offra mig själv för... mig själv? Det kan gå bra, men likaväl kan det gå åt helvete rent ut sagt. Ingen vet, inte förrän efteråt. Vad händer om det INTE hjälper? Vad gör jag då? Eller om han skickar mig vidare? Jag vill få hjälp med mig själv, men rädslan för att det inte ska hjälpa är otroligt stor och ångestframkallande.
jag älskar Dig....?
Varför är många rädda för att älska någon? Är det rädslan att bli sviken och sårad som skrämmer? Risken att bli sårad, är väl lika stor även om man inte "älskar" personen? Och är det egentligen genom att bli sviken och sårad, som man växer och lär sig mer om sig själv? Jag tror på det, jag vill tro på det. Jag har blivit sårad, många gånger. Och självklart är jag rädd att bli sårad igen, men jag har lärt mig att om jag inte ger människor en chans trots min rädsla så kan jag gå miste om världens underbaraste människa. Jag kan missa så mycket, och hur ska jag då kunna växa och lära mig mer om mig själv? Jag tror att man lär sig mer om sig själv, genom att bli sårad och även genom att träffa nya människor.
Jag vill tro gott om allt och alla, och det gör jag. Jag säger ofta "jag hatar henne/honom", om personer som jag faktiskt inte tycker om. Jag har lärt mig att det är ett försvar för mig själv, egentligen så är jag rädd, svartsjuk på den personen. Jag tycker inte om att komma på mig själv med att tänka/känna så, jag skäms. Men är det så att det är "naturligt" att faktiskt känna så om någon som man är avundsjuk på? Vem har inte sagt att den där sjukt snygga tjejen på stan har fula kläder, klär sig som en fjortis eller liknande, för att hon egentligen är just jättesnygg? Egentligen är det bara fördomar, för visst är det så, att vi alla har fördomar. Men vad gör vi egentligen med våra fördomar? Låtar vi oss dömma och aldrig ens pratar med personen, eller ger vi faktiskt personen en chans att bevisa motsatsen? För hur ofta stämmer våra fördomar egentligen? Kan nog knappt komma på någon som mina fördomar stämt på. Alla har vi fördomar, ALLA, frågan är bara vad vi gör med dom sen. Jag anser att ALLA är värd minst en chans, kanske är det just DEN personen som är den absolut underbaraste och så går man miste om det enbart för att man är dum och inte vill ge personen en chans!!
Kanske är det jag som tänker för mycket, eller är det så att dom flesta känner såhär, men inte riktigt funderat eller tänkt "djupt" på det?
Men nej, nu har jag nog skrivit tillräckligt för ikväll.
Hoppas ni alla njuter lite av läsningen, och kanske får en egen liten tankeställare angående allt.
Godnatt gott folk!
Take care! ♥
There's no way out....
Nu skriver man lite igen då, hm. Känns som att det är under kvällstid som jag faktiskt behöver skriva av mig lite, och även då jag har mest tid att faktiskt göra det på..
Mycket tankar som far i huvudet.
Varför ska man kämpa, när man ändå inte kommer någon vart?
Varför ska man kämpa, när ingenting ändå hjälper i slutändan?
Varför ska man kämpa, när man ändå inte ser något ljus i tunneln?
Varför ska man kämpa, när man ändå inte kommer räcka till?
Många säger att man har mycket att kämpa för, men när man frågar vad så är det få som faktiskt kan svara på det. Många säger "du har din familj och dina vänner"... Ja, men vilka är ens familj och vänner då? Och vad händer om dom som är en "familj och vänner" ändå inte riktigt är nöjda, utan har något annat att påpeka?
Är det verkligen riktig familj och riktiga vänner när dom inte kan se igenom den där fasad som istortsett alltid finns?
Standard, "jag är trött", "jag har ont i huvudet". Ursäkter som används allt för ofta för att man inte orkar prata om allt. Eller orkar kanske är fel ord, jag vet inte vad som är fel. That's it! Jag mår piss och åt helvete, men kan på rak arm inte säga vad som är fel. Det enda jag kan säga är "allt" eller "jag vet inte.." Men kan inte specificera mig speciellt mycket mer än så.
I pray someone, somethin will come and take away the pain
There's no shelter from the storm inside of me.
There's no way out of this dark place.
Take care everyone! ♥
How will I know?
Många frågor, men inga svar....
How will I know who you are?
How will I know if he really loves me?
Ja, som sagt, frågor, frågor, frågor...
Imorgon blir det kryssning, är inte ett dugg taggad just nu, men blir väl förhoppningsvis blir det ändring på det under morgondagen! Kände mig jättetaggad sist, så varför inte denna gången? Nu känns det nästan bara jobbigt att åka iväg :( men som sagt, hoppas det blir ändrig på känslan under morgondagen.
Nej, nu ska jag försöka sova lite!
Take care! ♥
..... att försöka sova
Ångest och tankar som far igenom mitt huvud.. kan det bara inte få vara en endaste kväll/utan utan tankar och frågor som far omkring i huvudet :( att bara kunna leva här och nu, utan att fundera så mycket på allt och ingenting. Blir så trött på mig själv. Är helt utmattad, både psykiskt och fysiskt. Man kämpar och kämpar, men för vad? :( Spelar ingen roll, ingenting verkar ju gå åt rätt håll ändå :(
Men vad ska man säga? Vem ska man vända sig mot? :(
Men men, en vacker dag löser sig väl allting, frågan är bara när och hur länge man faktiskt orkar kämpa sig igenom allting?!
Take care! ♥
Jag älskar Dig! <3
Rättegång
Nej, nu måste jag röra på mig. Men kanske uppdaterar mere sen, den som lever får se!
Take care! ♥
sömnlös...
Borde väl egentligen försöka sova... men känns på något sätt lönlöst :S känns inte som att jag kommer kunna sova, men ja, det måste göras eftersom att jag ska upp och jobba imorgon.
Har haft två bra kvällar nu faktiskt, igår blev det först att träffa Elin och förfesta lite här hemma, sedan begick vi oss utåt för att skaka lite rumpa. Blev väldigt lyckat!! <3
Idag så hade jag först en bra dag med Kimberly, vi åt lite mat och bara umgicks. Sedan kom även lillasyster Emma och gjorde oss sällskap. Vi inväntade Stenman, och när han kom så begick vi oss neråt mot O'learys. Väldigt trevligt även det! <3
Imorgon kanske min älskade och jag inviger Smultronstället i Söderköping för lite glass efter jobbet, ska bli mys isåfall. Jag älskar dig!
Take care! ♥
Förste advent.
Förste advent idag, mys!
Adventsljusstakar, stjärnor, julgardiner och juldukar är framtagna och sitter på plats nu, så fint så! Tänkte sätta dit jirlangen på balkongräcket oxå, men hela balkongen är full med snö så jag ångrade mig!
Kom nyss in från en väldigt kall promenad med NeoPlutten, han bara ÄLSKAR att vara ute och snön och busa :) han hoppar som att han vore någon groda eller liknande, tur att någon uppskattar snön såhär tidigt!!
Imorgon är det dags för jobb igen då, tjooohooo! En dag ledig iaf, alltid något!
Men är ledig nästa helg, då kommer J hem, och på lördagkvällen så blir det inflyttningsfest hos Johanna. Ska bli härligt att få festa till lite och träffa alla nära och kära :)
Tänkte bli någorlunda kalasfull och dansa på bordet eller liknande :) kanske inte riktigt men nästan... tycker att jag förtjänar det!
Nej, nu ska jag väl ta och fixa lite här hemma..
Ha en fin advent och ta hand om varandra!! ♥
jag älskar och saknar Dig så det gör ont!! ♥
mat
Javisst, har hört rykten om att man faktiskt måste äta mat om dagarna... kan det stämma?
Haha, frågan är då bara, vad i tusan ska man äta? :O
alltid lika svårt, och speciellt när man inte är sugen på något speciellt. HmHm. Funderar på att göra något med kyckling, men vad? Shit vad jobbigt det ska vara med mat :D
Ska iväg och jobba sen klockan 15.45, så har ju inte riktigt hela dagen å mig att bestämma något heller, haha :D
Funderar på att dra en vals med dammsugaren oxå :)
nej, nu är det dags att sätta fart, kanske uppdaterar mer sen :) den som lever får se!!
Take care!! ♥
fredag... jag saknar dig!! ♥
Kamphundar, förbjudas?!
Jag blir så otroligt irriterad och frustrerad!! Varför ska en viss hundras förbjudas enbart för att många hamnat i fel händer?! Kan man kanske kalla dom (dom som tycker att kamphundar ska förbjudas) för "hundrasister"?
En person som inte kan hantera hundar skulle t.o.m kunna få en Golden Retriver aggressiv!!
Har (som alla vet) en helt underbar Rottisblandning, skulle inte kunna hitta en snällare och underbarare hund än honom, och att rottweiler skulle förbjudas känns helt galet. Kände tidigare en rottweiler (renrasig) som var helt underbar!!
Någon som har funderat på att hunden inte blir aggressiv av sig själv, utan det är ägaren som fostrar hunden till att bli aggressiv!? Vissa hundar har större benägenhet att bli aggressiva, absolut, men bara för att dom har benägenhet till att bli det betyder INTE att dom är det från första början!! Det behövs jobbas extra mycket med dom, och man kan inte vara "slapp" på samma sätt, men att dom av naturen skulle vara aggressiva är helt galet!!
Dom pratade även med en tjej som hade två stycken amstaff, och hon skulle bli vräkt pga att hon har två amstaff, otroligt fina och härliga hundar, men ja... dom var av fel ras! Hon bodde i ett hus där det även fanns barnfamilj m.m, och dom ville inte ha såna hundar där, för dom är "läskiga". Shiit!!! Så om jag tycker att neger/turk (eller vad som helst!!) här bredvid mig här läskig, så ska han behöva flytta?! Herregud!!! Har vi inte kommit längre än så í förståelse alltså? Dom som tror att det är enbart pga rasen har nog knappt haft en sådan ras själv, eller ens kommit i närheten av känt en sån ras.
Kanske borde börja kolla dom som har hundarna istället? Har dom någon erfarenhet? Har dom tid och vet dom hur hunden ska uppfostras? Är dom envisa och bestämda och har klara mål för sig HUR hunden ska vara?! Som sagt, kolla den som äger hunden istället för hunden i sig!!
Neeehmen kolla, en extremt farlig "kamphund", han är ju minsann rottweiler (blandras med flat coated retriver och schäfer, men 50% rottweiler och sen 25% 25 %).
Och ja, han är såååååå farlig!! Pass er vettja!
Haha, kan inte låta bli att skratta lite åt det ändå :)
Min lilla Neo, farlig.... hahahaha!! :D skrattretande till max :D
Men det var lite av mina åsikter, har säkert glömt hälften men det är som vanligt... minne som en guldfisk!
tack och tack för mig!
take care! ♥
jag älskar dig!! ♥
one of us...
Nu sitter man på jobbet då, ganska någorlunda lugnt idag, orkar inte ta allt för mycket samtal.
Börjar tröttna lite på det här. Trivs egentligen ganska bra på jobbet, det som känns mest jobbigt är denna otroliga prestationsångest pga krav, krav, krav och ytterligare krav.
Hihi, ibland har jag nog världens bästa teamledare, hon kom nyss fram och sa "vad fin du är idag! Liten rosett på tröjan, fint!" :) det höjer verkligen ens dag!
Maria är helt toppen, hade man inte haft dom "teamledare" som man har så hade jag nog inte klarat av det. Mer förstående och peppande ledare kan man nog inte ha! :)
har tänkt att ta upp detta med prestationsångesten och säljet med henne sen när vi har individuella möten.
Har rast om en halvtimme, sedan möte klockan 15 till 16.30, sen slutar jag, jippie!
Blir hem, packa, plocka ur llite skit ur bilen, sen hem till mamma och äta lite mat och slänga sig i soffan. Lägga sig tidigt, ska upp vid tre imorgonbitti. Hämta mormor halv fyra sedan bär det av till Ullared :) toppen!! Ska bli så otroligt skönt att komma härifrån en stund :) kommer hem senare på söndagen. Och då kommer även J hem och är hemma till tisdag :) ska bli så härligt!
nehe, back to woork! *plingeling*
take care! ♥
jag älskar dig så det gör ont!! ♥
I can't tell you how much I miss you...
Var länge sen jag kände mig så "orolig" för hur det skulle sluta, som i söndagkväll.. Tack till underbara Johanna som fanns där då, och till min älskade mamma och Jocke som kom för att hjälpa mig!!
Imorgon blir det jobb igen, så ska väl göra sig iordning för sängen snart kanske.
Take care!
Jag älskar dig!! ♥ du är mitt allt.
